En fantastisk komplimang!

Igår hälsade jag på en väninna som snabbast. När jag kom hade hon en gammal bekant hos sig, som hon inte träffar varje dag.

Det första jag stiger in genom dörren utbrister han:
-"Men så vansinnigt lika ni två är!"
Han vänder sig till väninnan:
-"Du är mer lik henne än din syster. Är ni släkt?"
Jag svarar:
-"Ja, om vi får räknas som soulsisters. Inte annars."

Jag känner igen mannen men kan inte placera honom, utan måste fråga upp om vem han är dagen därpå.

Frågar ni mig, så tycker jag inte att vi är lika varandra till utseendet. Ganska likadana i tanke och attityder, och vad vi räknar som viktigt i själ och hjärta, men inte rent fysiskt.

Kan det bli så att andra människor, som kommer utifrån och som inte umgås så nära inpå, uppfattar en som utseendemässigt väldigt lik en annan för att man står för lika värderingar?
Kan man präglas så mycket av en god vän, i en tvåvägsriktning, att man blir lik varandra? Jag får lite av henne så får hon lite av mig?

Hur som helst var det en komplimang som värmde mig rakt in i hjärtat, och som gör mig oerhört stolt.