torsdag 30 december 2010

Mångfald.


Annandag jul hade vi bjudit in vänner på middag. Vi var sammanlagt 17 personer och det var 4 olika nationaliteter. Eller egentligen 5, då jag räknar mig och mina föräldrar och syskon mer som samer.

Så här var fördelningen.

6 svenskar
4 samer
1 tyska
1 thailändare
5 polacker

Tom´s mamma hade med sig sin fantastiska rödbetssoppa med hemmagjorda tortellinis, en polsk variant av borsjtj, så det frossade vi på som kvällsmat. Jag tror de flesta kissade rött dagen efter!

Det som också faschinerar mig är att, om viljan att förstå varandra är större än rädslan för ett annat språk och kultur, så kan människor kommunicera ganska bra. Oavsett nationalitet.

Vi gillar olika!

Faceslap.


Yngsta dottern:
- Jag tror nog Victorias är bättre än hockeyn.

En av tvillingarna:
- Victorias?

Yngsta dottern:
- Ja. Victorias Secret Fashion Show.

Men what?! Hon ser alldeles för mycket TV!

onsdag 29 december 2010

För lite att fundera över...


Om man översätter det svenska ordet 'berg' till engelska så får man förslagen:
  1. MOUNTAIN
  2. ROCK
  3. MOUNT
  4. OUTCROP
  5. HILL
  6. FELL
Så varför heter då isberg

  1. ICEBERG


Beats me!

Rygg. Rygg. Strålande rygg.


Jag såg hela matchen. Själv. De andra två sov gott, fast maken var, under andra perioden, så pass vaken att han kunde beställa en mjukkaka med romröra. Sen small han igen. Men riktigt bra match!

Nu är tanken att vi ska masa oss iväg till ridhuset. Jag är så himla sugen på att rida, men vad händer? Ryggen går av igen... Det verkar som om schassit inte håller för de allra enklaste göromål längre, som att skotta snö eller mocka skit? När jag jobbade heltid på slakteriet, under 12 år, hade jag knappt en krämpa. Lite ont i händerna beroende på vars på linjen jag stod, och under fötterna (stövlar och betonggolv), nån infektion i nåt småsår av älgen, men inget värre. Det är nog bara att inse att man håller på att bli gammal.

Nåja, Silver ska motioneras av dottern, och Nellie ska få löpa på linan när vi kommer hem.
Jag har också lagt ut en krok till en tjej som jag gärna skulle se som medryttare på min vackra vit. Tjejen är riktigt duktig och har en ridstil som jag gillar. Det är bara att inse att jag inte har den tid som behövs för att hålla Nellie i form. Så kan Nellie och tjejen få glädja varandra genom att rida ut, så är jag glad.

Hon är glad. Hästen är glad. Alla är glada!

tisdag 28 december 2010

Kallt. Milt uttryckt.


I kväll fick hästarna komma in. Termometern visar på -29.3, så de var ganska frostiga i skägget. Tänkte också, när jag var ute och mockade, att det finns en fördel när det är så kallt. Skiten blir så genomfrusen att den inte smulas och pinket blir till lättplockade kakor. Mockar alltså 3 boxar på halva tiden. Nån bonus ska man väl ha!

Inatt blir det till att se hockey. Kl 1 startar JVM-matchen mellan Sverige -Ryssland. Undrar hur många minuter jag kommer att se?

måndag 27 december 2010

Julklapp för hela familjen


Det här ska vi se som avslutning på jullovet.

Let´s rock!


Älskade ungar!


Hämtade döttrarna på byn. De hade varit och spenderat lite presentkort som tomten kom med. Ena dottern satte sig i framsätet tillsammans med en ohygglig andedräkt som stank halsinfektion, så hon är nu nedbäddad i soffan. Nu kan man ju bara hoppas att inte fler blir drabbade.

Har just sett dokumentären Kapten Nemos barn. Den handlar om barnen i Bureå som på 40-talet blev förväxlade. Här är länken om ni vill se.

Samtidigt som våra tvillingar föddes, så fanns på Skellefteå BB ett annat par, som också fått tvillingar. Sent en kväll kom överstebarnmorskan in i vårt rum och var synnerligen skärrad. Det visade sig att när den andra mamman hade fått in sina barn för att amma, så kände hon att flickan inte var hennes. Vid en extra kontroll av armbanden så fann de att det var en av mina som glupskt smackat fast sig vid hennes mjölkstinna bröst.

Det visar hur fort en förväxling kan ske, även idag. Tack och lov så har jag båda mina hemma!

Men tänk om de hade fötts på 40-talet...

torsdag 23 december 2010

Nagel i ögat?


Nä, men kanske en nagel i silltårtan. Hackade dill så det snöade, men råkade skära bort halva pekfingernageln också. Från nagelbandet och ner... Det kan blöda rätt rejält!
Tack o lov hittade maken kroppsdelen så ingen behöver tugga i sig den i morgon.

Längtar tills maten är förberedd och jag får krypa ner i soffan med en kopp glögg, familjen och njuta av julsång skratt och spelhysteri.



God Jul till Er alla!

måndag 20 december 2010

Det är småsmulorna som är livet!


Igår natt, klockan halv tre, satt jag och maken i sängen med var sin kopp varm choklad och limpmackor med ost.

Det kallar jag livskvalitet!



Här är en annan.

Uriah Heep - Lady in black


söndag 19 december 2010

Extreme makeover. Home edition.


Vi har planer på att göra om fasaden på vårt hus. Bron måste även den genomgå en extreme makeover, pga av sin genomruttna karaktär, och lägg därtill ett uterum med öppen terrass på baksidan.

Kul? Ja, tills allt ska betalas!

Här är utgångspunkten.




Spökkåken...



Gamla bilder på huset



Jag skulle vilja ha något i stil med






alltså liggande träpanel med riktigt breda knutar. Jag har fått för mig att det skulle bli rätt så bra. Eller?!

Kanske i sån här färg?





Ge mig gärna fler ideer! Allt mottages tacksamt! Kom gärna med länkar också.

lördag 18 december 2010

Som sagt var...


Jag, till extradotters övernattningskompis från Skellefteå:
- Ha du vö sä sova inatt?
- ??

Jag igen, lite tydligare och saktare:
- Haa du vöö sä sova?
- ???

Maken:
- Kunde du sova inatt?
- Ja, absolut!



Dagens visdomsord; Kan dem du pratar med inte språket, hjälper det föga att prata saktare.

fredag 17 december 2010

Helt tom.


Mitt liv ligger i telefonen. Så skulle man kunna säga om man vill vara dramatisk. Vilket jag är om du frågar andra. Men nu ska ni få höra. Telefonens kalender är helt tom! Empty! Leer! Hela hösten har den varit totalt fullsmockad, men nu står inte ett skit. Hallelulja!

Julen närmar sig och alla inplanerade saker är avverkade. Kan det bli bättre?

Nu återstår bara finliret inför årets afton, men det känns inte direkt betungande.

Hur är det för er? Håller julefriden på att infinna sig?

tisdag 14 december 2010

What a lovely day!


Jag tror jag har världens bästa jobb! 'Mina' ungar i klassen är helt underbara, och vi har så mycket roligt ihop. Även om målet med mitt jobb är att jag ska 'jobba bort' mig själv, så kan jag ibland tänka att jag skulle vilja stanna typ, för evigt. För även om barnen ger mig många gråa hårstrån per dag, så är det inget mot vad jag får tillbaka. Per timme! Fantastiskt!

Idag kom även mamman till det ena barnet med en gourgeous juluppsättning blommor som hon arrangerat själv. Bara som tack för att vi finns för just hennes barn. Visst är det underbart, så säg!?

Nå, väl hemma blev det snabbt tillbaka till verkligheten då 1 soffa och 4 ton hö skulle lastas in och staplas. Soffan behövde jag bara hjälpa till med att kånka in i syrrans hus, men höet... -18 grader och en lättsvettad kvinna gjorde att det ångade ut ur lastbilens innandöme. Skönt med en varm dusch efteråt? JA!

Nu blir det till att åka in till sporthallen och titta på dottern som blev kallad till volleyns div. 1 träning. Hon var jättestolt över det. Så även jag.

måndag 13 december 2010

Jag är nog lika korkad som jag ser ut!


Idag blev det ett missförstånd utan dess like! Om jag hade haft riktigt otur, så hade jag kunnat starta ett megafabulerat rykte, helt utan rim och reson. Har jag långa ledningar eller är jag bara dum?! Tack och lov så fick jag saker och ting förklarat för mig efteråt, och som vi skrattade! Mina arbetskamrater skrattade åt min skruvade version av vad som egentligen sades, och jag skrattade hysteriskt av lättnad över att jag missförstått. Tydligen så hade mitt ansiktsuttryck varit av typen vilt stirrande ögon och vidöppen mun, och jag transpirerade mega i armhålorna.

Herregud, så fel det blev! Och herregud vilken tur att jag hört för lite och för fel!

söndag 12 december 2010

Don´t do this at home, kids!


Jag var ett livligt barn... kan man säga. Uppfinningsrik och nyfiken på livet. Vissa gånger så var jag nog en liten aning f ö r entusiastisk. Främst då för mina päron.

Den här vintern, nångång i början av 80-talet, var det väldigt mycket snö. Pappa hade skrämt igång vår gamle trotjänare, David Brown. (traktorn)
Det mesta av snön brukade pappa styra upp mot den murade delen av lagårn. På så sätt så rann det lättare undan på våren.

Nu hade det kommit så mycket snö att det bara fattades ca 30-40 cm innan den skulle nå upp till vindskybrädan. Men det skulle nog pappa täppa till med David sen.

Året innan, till jul, hade jag fått en alldeles ny, röd barnspark av tomten. OOh så fin den var! Den klarlackade, röda färgen lyste som blod mot den vita snön, och på medarna fanns inte ett spår av rost. Jag susade fram på vägen med den så att mina ögon tårades i vinden.

Så en dag fick jag besök av en kusin. Vädret var fantastiskt och vi var ute och åkte spark så att svetten lackade. Då fick jag se att stegen stod lutad mot lagårdsväggen, pappa hade minsann tänkt skotta av taket.

-Kom så provar vi åka från lagårdstaket!
-Nää, jag tror inte vi får det.
-Jo, kom så bär vi upp sparken.

Med en hel del bökande och bärande så kom då sparken upp på taket. Lite svindel fick vi men inte mer än att jag skulle klara av att genomföra min briljanta idé.

Kusinen satte sig, på min inrådan förstås, på sittplatsen och la upp fötterna på medarna.

Utsikten var fantastisk! Banan som vi skulle åka nerför var slät och fin, och skulle nog ge oss The Ride Of Our Life!

Vi stod en stund och vickade på nocken, och sen bar det iväg.

De första 5 metrarna, de som avverkades på taket, var som att flyga fram. Vi skrattade och tjöt som bara barn kan.
Sen kom kanten... vi klarade inte hoppet. De 30-40 centimetrarna som skiljde till snödrivan blev oss och min spark övermäktig. Med ett brak skar medarna fast i snön. Min kusin dängde rakt ner i drivan, min spark voltade över, och jag... jag följde med.

När vi fått igen andan så var min fina röda spark kaffeved, medarna såg ut som två stora C:n, och vi var blåslagna.

Jag fick aldrig mer någon sparkstötting.

Glöggen heter blossa.


2 glöggkvällar i rad. Mouchos trevligt. Igår med andra hästvänner, vilka flera jag inte sett på länge. En hel del hästsnack bidde det, kan jag lova. Och en massa goda skratt!

Ikväll var vi bjudna hela familjen till bekanta som vi inte umgås med till vardags. DET var roligt! Kul att träffa och surra med folk som man i vanliga fall hälsar på men inte har något vardagligt umgänge med. Barnen var också inbjudna, så det kryllade med kottar. Fast twinsen var inte med. De var i schtaan och såg SAIK smiska till Färjestad med 5-2.

Men nu blir det nog godnatt för i morgon ska vi vara kristliga och gå i kyrkan.

Bot och bättring? Måste nog tvätta bort rödvinet från tänderna.

onsdag 8 december 2010

Vem vill ni underhålla med detta, Kanal 5?


 Varning för ovårdat språk!



Vad menar Kanal 5 med att sända ett program som det här?

20 barn, 10 flickor och 10 pojkar mellan 8 och 11 år, lämnas ensamma utan vuxna i 2 veckor.

Dan Panas, presschef på Kanal 5, medger att det är ett extremt experiment som de här barnen utsätts för, och säger sig ha förståelse för att psykologer är kritiska till programmet. Men, tillägger han, att sända är en annan fråga. Vänta nu lite. Vad är det jag inte förstår? Ni tycker att det är hemskt med den här typen av 'underhållning' men lik förbannat väljer ni att sända!

Jag skulle vilja påstå att ni på Kanal 5, hjälper till att uppmuntra och försköna barnmisshandel! För är det ingen kanal som köper, av moraliska skäl, så finns det ju ingen anledning att producera den här typen av idiotprogram!

Sista frågan Panas får är: - "skulle du låta dina egna barn vara med i ett sånt här program?"  Varpå han svarar:
- "Nej, det skulle jag faktiskt inte göra. Nej, jag skulle helt enkelt inte göra det. Men när programmet finns där kommer jag att sitta och titta."

Det innebär alltså Kanal 5, att ni inte bryr er ett skit om hur barn har det och utsätts för, så länge det inte är era egna.

Har ni ingen som helst moral och ryggrad?!

Jävla loosers!


Vill du se en stjärna, se på mig.


-Mamma. Varför sjunger dom Stjärnan från Betlehem? Varför inte Stjärnan från Bättre hem?

-Därför att han inte föddes i nått bättre hem, utan i ett nedgånget stall.

-Jaha.




(men sen fick jag dåligt samvete så jag uppfyllde min plikt som prudentlig mor, och berättade the truth. The hole truth, and nothing but the truth.)

tisdag 7 december 2010

Jäklus Hästorius Knävlus


 Nellie har ätit det i 2 veckor. Nu ska även Silver få sig en ordentlig dos!

Say good-bye till din macho-style, mannen!


MUNKPEPPAR


Som namnet antyder så har munkpeppar använts av munkar för att hjälpa dem till avhållsamhet. Det fungerar lika bra på hästar som på munkar.   

Vanligare är ändå att ge krånglade ston munkpeppar. Ston som överbrunstar, är ilskna, griniga eller allmänt svårhanterade brukar svara bra på munkpeppar.   

Forskning på människa visar att örtens hormonliknande substanser påverkar hypofysen och balanserar hormonavsöndringen. Man får anta att det går till på samma sätt hos hästar.  En intressant iakttagelse gjordes av tyska forskare som studerade PMS-besvär hos kvinnor. De med besvär konsumerade i snitt mer än 60 % mer processade kolhydratet, nästan 300 % (!) mer socker, nästan dubbelt så mycket salt samtidigt som övrigt mineralintag var avsevärt mindre än hos besvärsfria kvinnor. 

Det finns fler intressanta örter än munkpeppar om man vill behandla brunstbekymmer och märrighet med örter. Bupleurum är mycket lämplig ört för detta. Både bupleurum och munkpeppar finns i den kinesiska örtfarmakopén men det är bupleurum som används mest i Kina…  Även i det gamla Egypten kände man väl till munkpeppar. Där var den känd för sina sårhelande och tandstärkande egenskaper som utvärtes preparat. Dess hormonreglerande egenskaper kände man inte till eller lade ingen vikt vid. 

Egenskaper:     Hormonbalanserande anafrodisiakum. Kan lugna hormonstinna individer. Brunstreglerande. Botaniskt namn:     Vitex agnus-castus
Del som används:     Frön

fredag 3 december 2010

BordellMammas visor & Drive-in Hockey.


Hittade en hel drös med bilder på mobilen som jag alldeles glömt bort att jag hade. En del åkte dit på censuren direkt, men jag tänkte visa några.



Gapa stort!

Gapa stort Nicke!




Polsk glassbar!

Här var vi på en glassbar i Polen. Inte små glassar!




La några stenar vid svärisarnas bro.

Svärmor ville att jag skulle lägga lite sten vid bron på sommarstugan. Halvvägs...




Obskyr skiva hittad på loppis

Hittade en gammal LP-skiva på en loppis. Varför köpte jag den inte?!




Så här mycket snö var det våren 2010

Så här mycket snö hade vi förra vintern. Jag var tvungen att höja elbanden till 2.10 för att de skulle vara ovanför snön.




Walk-in hockey i Malå!

Så här såg det ut utanför husvagnen i våras när SAIK spelade.




TBC-shop? var det här jag fick min hosta?

Ja, det är väl i Finland man ska hitta en?




Hands up and give me your money!

Hands up and give me all your bananas money!

torsdag 2 december 2010

Julångest.


Nu har julklappen som jag specialbeställt kommit! Så himla bra den blev!!
Hoppas bara att den passar vederbörande.

Jag är en sån som väldigt gärna vill ha julklappar. Många. Tycker att det är jättejobbigt när det kommer kanske 2 eller 3 och så är paketet både till jag och maken... Jag vill ha egna! Jag älskar att öppna paket och jag tycker inte att det är en riktig jul utan ett julklappsberg. Vad det sen är i spelar ingen större roll. Jag blir lika glad åt en egendrejad stenklump, som en tidningsprenumeration, som en kristallskål.
Har provat tjata ner mannen i huset och har verkligen förklarat att jag vill att vi köper till varann, men han är benhård. '-Nej, vi lägger pengarna på en resa'. eller '-Nej, vi ska renovera istället'. Gråt och tandagnisslan. Det blir nog en julklappslös helg igen.

(Så därför har jag köpt 2 julklappar åt mig själv alldeles i hemlighet.)

God Jul Jessica önskar Jessica

onsdag 1 december 2010

Det finns flera sorters pinsam tystnad.


Jag vet inte hur det är med er, men ett av mina största problem är nog att jag är jädrigt bra på pinsamma tystnader. Och då menar jag inte den sortens tysnad när man inte vet vad man ska prata om.

Jag tror grejen är den att mina 'skämt' är way to långsökta många gånger. Det finns inte en chans att nån annan än jag fattar det roliga. Andra gånger så pratar jag bara innan jag tänker. Vilket ställer till en del. En dag fick jag tack och lov igång hjärnverksamheten innan jag öppnade truten.

Jag skulle med bilen och mamma/pappa-husvagnen på bilprovningen, och var osäker på vilken tid de stängde för dagen.

Eftersom en av mina dåvarande arbetskamrater är sambo med den ENE av de TVÅ, som jobbar där, tänkte jag att hon vet när de stänger.

Så vad var det då på vippen att jag sa? Jo,
-"Du som ligger med halva bilprovningen borde ju veta deras öppettider..."

DET hade kunnat bli en pinsam tystnad!

Tack och lov sa jag...
-"När stänger bilprovningen"?

Pinsam tystnad blev det däremot, för ett par år sen, när min handläggare på försäkringskassan undrade om jag hade möjlighet att få tag på min chef för att meddela honom något om blabla.
-"Ja, det är inga problem. Jag ligger med honom då och då..."

Inte tusan visste väl hon att min chef är min lagvigde man.

Ridå!

tisdag 30 november 2010

Bananflugornas drottning.


Vi har blivit invaderade av bananflugor! Så fruktansvärt irriterande dessa kryp är. Inte nog med att de har ravepartyn i fruktskålen, nejdå. De verkar även ha bordellinspirerad swingersklubb i slasken också. Som dom förökar sig!

Men nu har jag listat ut hur jag ska knäcka fanstygen. Hjälpen var inte långt borta. På nedersta hyllan i skafferiet om jag ska vara precis.

Det verkar inte bättre än att de har samma dragelse till rödtjut som jag. Skillnaden är att de blir fulla OCH drunknar.

Bra undervisning för barnen också. Drick inte alkoholhaltigt när du är på sjön. Du hamnar snabbt på djupt vatten och sjunker.

Så hur många flugor i en smäll? Ca 400.

måndag 29 november 2010

Vacker utan spackel?


Shit pommfritt!

Jag ska ju på sminkkväll med brudarna om 15 min! Det hade jag glömt!

Jag luktar lite häst!

Skroik o panoik!

Av med fleecekalsongerna...

söndag 28 november 2010

Rocky Balboa wannabe?


Det här är ju löjligt!

Vi har en skada på en häst igen...

Förmodligen så har Silver sniffat Nellie i murvan en gång för mycket, för nu har han ett hovavtryck mitt på snoken. (verkar som om munkpepparn hjälper!) Ordentligt svullen och öm är han och det skulle inte förvåna mig ifall han har en fraktur där.

Suck och dubbelsuck.

lördag 27 november 2010

Den som har mest grejer när han dör vinner!


Nu är det dags att rita ett kors i taket!

Dagen har spenderats i 110-fart i schtaan. Julklappar till barnens 12 kusiner är inhandlade, samt en del till våra egna ungar. Det har inte hänt sen Jesus glupe på snibben! Jag brukar alltid handla typ den 23:e.

Här i huset så har vi som julmorgonstradition, att tomten kommer med de kläder som barnen ska ha under dagen och kvällen. Det har ju varit ganska enkelt för tomtemor under tidigare år att hitta något passande, men det blir allt svårare! Därför frågade jag mina 14-åriga tvillingar ifall de fortfarande hade tillit till tomten och hans fru, när det kommer till att vara moderiktig och hipp.

Och hör och häpna! De ville ABSOLUT att paketet skulle ligga vid fotänden på morgonen! Jag tappade en av hakorna där, måste jag säga...

Tack och lov för HM säger jag bara. Kläder till en 8åring, två 14-åringar och en 17-åring (vår utbytesstudent), fanns där. Alltihop! Och snyggt var det också, samt att det inte står skrivet JUL över dem. De kan således ha kläderna annan tid också. Fantastiskt! Amazing! Brilliant!

Även har vi löst födelsedagspresenterna till The Twins också. 5 dar förtidigt fick de välja sig en ny mobil. Mycket nöjda döttrar!

Fast nu börjar snart the week of hell... Svärfar fyller den 1 dec. Twinsen den 2:a. Syrran den 3:e och maken blir 40 den 4:e. Vidare har vi nån i mitten och några runt jul. Lägg lite julmat på det, så kan ni gissa om mina jeans passar sen...

Fast å andra sidan, då börjar ju mellandagsrean!

torsdag 25 november 2010

Fobi.


Jag har EN fobi. Ja, en fobi värd att nämna i alla fall.

Getingar.

Som barn hade vi på kallvinden ett getingbo som avlade fram killer machines på löpande band. Mamma dammsög huset flera gånger om dagen för att det låg döda getingar överallt. Tillslut fick jag och min bror flytta in madrasserna i deras sovrum, pga invasionen i vårt.

Det gick så långt att ingen annan än byns fyllo vågade sig upp på vindan. Iklädd skoteroverall och intergral-hjälm, och förmodligen med en 75:a renat, klättrade han upp. Vad som hände där uppe har jag få men starka minnesbilder av. Som han skrek! Skrek och slogs för sitt liv. Jag blundade, höll för mina oskyldiga barnaöron och bad.

När första sopsäcken med 2 bon i kom nerför stegen, mådde jag illa. Dels av ljudet av hundratals uppretade getingar, instängda i en svart plastsäck. Dels av svadan som kom inifrån den nu immiga hjälmen.
Mullret på vindan steg. Ångor började sippra ut över kanten på luckan. Om det var spritångor eller radar vet jag inte, men någon effekt på getingarna hade den inte. Nu skakade hela huset. Med ett brak kom en stirrögd man, med röda sticksår bakom visiret, nedför stegen. Bakom sig släpade han en säck som tycktes leva. Han hade hittat moderskeppet.

Nu sprang jag. Jag sprang så fort mina knubbiga barnaben kunde. Kanske var det säcken jag var mest rädd för, kanske var det den galne mannen som var alldeles uppsvullen i ansiktet av getingstick. Jag minns att jag kunde se ett par getingar hovra inne i hjälmen, fast beslutna att ta kål på inkräktaren.
Han överlevde.


Getingar - fii faan!

Eldfängd! eller När jag tände eld på pappas bil.


Skulle tro att det var i slutet av 70-, eller början av 80-talet. Jag hade just fått mina drömskor som jag tjatat om så länge. Träskor, fast med platåsula. Viktigt att komma ihåg nu är vilket årtal det var!

Jag var så nööjd! Jag minns att jag visade skorna för alla och envar som kom till oss. Givetvis så godtog jag inte heller något fnysande om att de skulle vara fula!

Så kom en av mina kusiner förbi. Ett år yngre än mig och långt ifrån lika självgod som jag. Fasligt vad avundsjukan lyste i hennes ögon över dojjorna jag numer hade i min besittning. Det var med nöd min kära mor kunde få mig att låta kusinen prova.

Sensommarsolen gassade. Det hade varit en fantastisk sommar det året. Fåglarna kvittrade och jag hade på något sätt lyckats invagga mina stackars föräldrar i en falsk trygghet om att allt var frid och fröjd.

-Kom! sa jag till kusinen. -Vi sätter oss i pappas bil och låtsas köra!
Givetvis skulle jag sitta vid ratten. Fattades bara annat!

-Kolla efter vad som finns i handskfacket!
-Det finns bara lite papper och en tändsticksask.
-Vi ser om vi kan få eld på höet.
-Nää, vi får inte elda.

Tänk så mycket klokare den flickan var, trots sin ringa ålder.

-Men det är ingen fara, sa jag. Jag stampar ihjäl elden med mina nya skor!
Med ett segervisst leende visade jag hur det skulle gå till. Någonstans inom mig visste jag nog att jag var ute på tunn is, men vi satt ju väl skyddade från insyn vid bilens bakre däck. Och hur kan man motstå eld?

Det gick bra både en och tre gånger. Höet var snustorrt och vinden varm. Ingen vuxen fanns inom synhåll. Kunde det bli bättre?

4:e gången jag satte ner tändstickan i det torra gräset, så blev det en väldans "Foff"! Inga platåträskor i hela världen hade kunnat ta kål på den brasan. Jag gjorde mitt allra bästa för att släcka, men insåg snart att min sista stund var kommen.

Och nu ska ni inte tro att det var elden jag var rädd för.

Samtidigt som min kusin larmade de vuxna, så la jag benen på ryggen och kutade som en skållad råtta till skogs. När jag den första och enda gången tittade bakåt fick jag se hur min far kom ut barfota med en hink vatten. Aldrig har jag sett en så ömfotad man korsa en grusplan så fort med en spann vatten.

Bakdörren på bilen blev svedd. Likaså mina öron, när jag den kvällen tillslut vågade mig fram.

Min kusin blev hjältinna och det tog mig två dagar att leta rätt på båda mina platåskor som jag tappat under flykten.

Det hände sommaren innan jag skulle visa en annan kusin hur man åker spark från lagårdstaket.

Följ min blogg med bloglovin

onsdag 24 november 2010

Jämställdhet á la 2000-tal?


Hört från bilens baksäte, två flickor 8 år:

-Jag ska aldrig skaffa barn!
-Inte jag heller!
-Då måste man ju byta blöja hela tiden...
-Äckligt...
-Men tänk vilken lyx om man hade en man som gjorde det hela tiden!
-Ja, men så blir det nog inte. Det brukar alltid vara mammorna som gör det.
-Ja, och om han sa; nu får du hjälpa till, för jag har gjort det hela tiden. Då kommer vi ju att skiljas och så måste barnen flytta hit och dit.
-Guud va jobbigt!
-Jaa!

måndag 22 november 2010

Ivägjagade och utelåsta.


Jämmer och ve. Här åker man på en långhelg på Hotell Lappland i Lycksele, i tron om att man ska vara utvilad när man kommer hem... icke!

Åkte efter jobbet på fredag, med några vänner. Efter en god middag blev det bad i hotellets spa, vilket var fantastiskt härligt. Klockan 22 skulle det egentligen stänga, men vi satt kvar tills halv 11, då de kom och sa att nu var de tvungna att låsa. Tillbaka på rummet tänkte man att det skulle bli skönt att få krypa till sängs, men då kläcktes den briljanta idéen att vi skulle besöka puben. Där blev vi kvar till vi ännu en gång blev ombedda att gå, för de skulle låsa. Då var klockan halv 3.

Lördagen kom med buller och bång, och så gjorde även fler vänner. Jill Johnson skulle höras och beskådas på kvällen, och det var ingen besvikelse! Hon är så bra! Se hennes show om ni har möjlighet.
Det enda som bekymrade mig var att barnens pappa, med tanke på glittret i hans ögon under showen, verkade ha en god lust att byta ut deras mamma mot sångerskan. Men det tog jag snabbt ur honom...

Helgen var fantastisk, med massor av sång, dans och skratt i glada vänners lag, men ibland önskar man att en sån helg per automatik gav en ledig måndag.








Nu blir det vila i veckan.

torsdag 18 november 2010

Första, andra, tredje - tagning.


Nu är Nellies stygn tagna. Det tog vetten ungefär 1 timme, trots 3 sprutor sedering. Damen har starka åsikter och köper inte ner sig så lätt. Det krävdes inte bara lugnande, utan även smicker typ; -"snygga skor! Var har du köpt dem?" och andra lovord om snygg figur och sånt.

Men nu är det klart.

Så nu får vi väl se vem som drabbas nästa gång, och av vad.


Maj gad vad trötta vi blev!

Utmaning.




Jag blev utmanad av lillasyster Josefin! Tack för det!

-Som vinnare ska du kopiera in denna i din blogg.
-Tacka och länka till den du fick priset av.
-Skriva 7 saker om dig själv.
-Skicka vidare awarden till 7 av dina vänner.



  • Jag är utbildad barnsköterska, men har större delen av mitt yrkesverksamma liv jobbat som slaktare och styckare. Det känns väl tryggt?
  • Jag bor i ett spökhus.
  • Jag snarkar, pratar och gnisslar tänder när jag sover. Är det ett släktdrag?
  • Jag gillar inte att tvätta och städa, utan överlåter det med varm hand till andra.
  • Det enda instrument jag behärskar är näsflöjt.
  • Jag har en titanspik i benet. 
  • Jag har inte 7 bloggvänner att skicka vidare till... än.

Jag utmanar därför bara


Li

Make me proud girl!








Tävlingar för hästfolk!


Visst finns det fler hästnördar där ute som vill tävla?







Titta in hos Norrlandsryttaren och hos Ride With Style!



Även hos Isabella tävlas det!





Var med!

onsdag 17 november 2010

Brainblasting


Varför heter det

                =10/M        =100/M      =1000/M
Meter - decimeter - centimeter - millimeter
Grundenheten för längd är meter.

              =10/L       =100/L      =1000/L
Liter - deciliter - centiliter - milliliter
Grundenheten för volym är 1 kubikmeter

och sen


                =10/Kg  =1000/Kg   =1000/g
Kilogram - hekto - gram - milligram
Grundenheten för vikt är kilogram


Så varför heter det då inte
Kilogram - decigram - centigram - milligram

?

Det finns ju ingen rim och reson!

Kan nån vänlig själ förklara? För nu orkar jag inte tänka mer...

Först ur tvångströjan vinner?


I går kväll när vi kom från ridhuset med Silver, så tog vi på honom hans Amigotäcke med hals. Det sitter riktigt bra, med kryssgjordar, bogspännen och kardborr under halsen.

Vid kvällfodringen var det borta! Skit, fack... Tänkte att nu är det bara slamsor kvar och kanske något litet kardborr som går att återvinna.

Till slut hittade vi täcket.

Bakom en tall.

Alla spännen var i sina hyskor, både i bogen och på maggjordarna. Kardborren i halsen slöt även den tätt. Det fanns inte en skråma, men hela täcket var vänt ut och in!

På något sätt har han lyckats med konststycket att hala sig ur det baklänges, utan att ge det så mycket som en reva.

But how?!


En spegelbild?

söndag 14 november 2010

Silver Sparkling C


Vackre Silver med de vänliga ögonen.
På 2 månader så har han fångat våra hjärtan totalt. En värdigare läromästare kan man inte hitta till ens dotter. Cappe var fantastisk han med, och med honom som referens blir man lätt kräsen när man letar efterträdare. Tack och lov hittade vi honom.

Silver är en halvblodsvalack, född -95 och är e. Silbersee och u. Svea Corona. Han är 169cm hög och skimmel. Mamman Svea Corona är förövrigt e. hingsten Dragon. Så med andra ord är vår Capricorn morbror till Silver!

Nu har jag bara träffat 2 avkommor till Dragon, men de 2 har ett fantastiskt vänligt temperament och är gentlemän i alla situationer. Den egenskapen har de kanske efter sin far/morfar. Någon kanske besitter mer kunskaper om Dragon, och ni är mer än välkomna att dela med er här!

När Silver kom var han tävlingsmässigt i topptrim, och en aning osäker på sitt nya hem. Det tog några veckor, men nu är det som om han aldrig bott någon annanstans.

Vi hoppas vår nye vän och läromästare ska stanna hos oss lääänge!


Ganska nöjd.





lördag 13 november 2010

Blind häst.


Nu när vi inte ska rida Nicke mer, utan försöka aktivera honom på annat sätt, så kanske vi har lösningen här.

Att jobba som blindhäst!



På plussidan: 
+ Nicke är väldigt snäll.
+ Han är tålmodig, orädd och kan gå trappor.
+ Han är social och så pass stark att han skulle kunna bära hem matvaror när man handlat.

På minussidan: 
- Hans syn på VART man ska gå stämmer sällan in på ens egna önskemål. Förmodligen skulle han släpa en runt på olika gräsmattor i jakt på en munsbit.
- I matvaruaffären skulle han med raska steg styra kosan till fruktdisken alt. muslihörnan, för att sen tillbringa dagen där.
- Han älskar att bada. Det är inte så kul om du är på väg till en fest.
- Hans förkärlek till att bita i kläder skulle kunna bli kostsamt i större folksamlingar.
- Han är i själ och hjärta en huligan, vilket antagligen skulle innebära fler nätter i häkte än hemma.

Nej, då är det nog bättre med en vit käpp istället.


Roten till mitt onda!

fredag 12 november 2010

Dream on!


Måste byta ut sadlarna vi har till hästarna... Varken Nellies eller Silvers är optimala för deras ryggar. Suck... Will it never end?

Silver har en Pessoa som förvisso följer ryggen bra, men den lämnar ingen plats till att sätta mer muskler. Nellies Albion har djupaste pnkten för långt bak vilket gör att jag hamnar i bakvikt. Inte bra för ryggen!

Snälla tomten jag vill ha...






Amerigo Cortina Dressage
For longer withers with straighter backs and slightly rising top lines.

Tyvärr inte gratis.

och...




Amerigo Vesuvio Jumping
For straighter backs, and slightly rising top lines. Longer withers with straighter backs.

Inte riktigt gratis den här heller...

Vad jag däremot ska vänta och se, är om Albion-sadeln passar till Silver när han har fått bygga på sig mer. Knappast troligt med min tur.

Men om någon är intresserad så har jag en Pessoa Blythe Tait, hopp, till salu. Har även en County Competitor, dressyr, som jag vill bli av med.

Det känns ju tryggt!


Hittade en annons på nätet, som hade så kul text. Egentligen ska jag ju inte skratta åt andras problem med att stava, men ibland blir det så fel, förlåt, roligt!

Lägger ut delar av texten...

'Köp vid fel storlek. Den är 130 men passar de som ska ha 135. Den ligger ganska bra på min häst som har 145 storlek. Kostar mer än1000 tusen som ny. Jag erbjuder 400 KR utan fraktur på snabb affär'

Tack för det, men vilken del av min kropp ger du en fraktur, om jag prutar lite på priset? Och exakt hur mycket är 1000tusen?

Skadedjur?


Kränger grejer hejvilt på Tradera, och jag måste säga att det går över förväntan! Det känns ju helt ok. Vid tidigare försäljningar kan jag tycka att det blivit ett rejält underpris, med tanke på skick och kvalitet.

Men att sälja/köpa på tradera är ju som livet i övrigt; ett givande och ett tagande, och man ska vara glad över det man får. Bättre att sälja till nån som använder grejerna, istället för att de ska ligga och ta plats.

För övrigt kan meddelas att hästarna, och med största sannolikhet med den lille huliganen i spetsen, har visat vår nye springare runt på gården. När vi kom ut för att kvällsfodra så var det tyst som i graven i hagen. Inga konstigheter, tills vi upptäckte ett stort hål i hagen.

Shit, fack! Inte kul att ha hästarna springande lösa, utan reflexer och utan logiskt tänkande vad gäller trafiksäkerhet, med vägen så nära. Som tur var höll de till på gräsmattan, letandes grässtrån under snön, precis som små näbbmöss. Eller, stora näbbmöss. Det blev således stallarrest tills imorgon, då staketet ska lagas och strömmen slås på.

Känn på den Nicke!

Riskhantering.


Maken är just hemkommen från 2010 års Veterinärkongress i Uppsala. Där har han hållit ett föredrag om 'Livsmedelsföretagarens ansvar för riskhantering vid viltanläggningar och uppsamlingscentraler.' Herregud, man kan ju knappt säga rubriken utan att bli anfådd! Tur att han är en både van och skicklig föredragshållare.

Nå, det är ändå av underordnad betydelse; Jag fick nämligen en bok på 280 sidor innehållande kortade undersökningunderlag och avhandlingar. Allt från smådjur-smittor-djurhållning-häst. Fatta vad jag kommer att läsa!

Jag kommer med all sannolikhet inte fatta mycket, men intressant ska det bli!

onsdag 10 november 2010

Jag rår för allt!


Det drevar och blåser ganska bra just nu! Skjutsade flickorna på träningen, i RäserMazdan, och for som en flipperkula mellan drevsnötomlern.

Men, vad för slags spärr fattas hos en del gångtrafikanter efter vägen?!

Vi tar inte på oss reflexer!
 - Kör jag på dem för att de inte syns förrän 2 meter framför bilen, är det mitt fel!

Vi går i bredd. På hjulspåren!
- Kör jag på dem för att jag inte hinner stanna, för att de inte syns, är det mitt fel!

Vi tar på oss svarta kläder!
- Kör jag på dem för att de inte syns och jag hinner inte stanna och det kommer mötande, så är det mitt fel!

Jag vill inte köra över någon!
Klä er rätt!
Gå på sidan!
Gå inte i bredd!!


Har ni ingen som helst självbevarelsedrift?!?!


(många utropstecken. Jag vet! Jag är irriterad!!!)

Seekamp´s Nostalgi


Nellie, min vackra häst, kom till gården den 4 april 2009. Hon är född -95 i Tyskland, är e. Pioneer och u. Gute Sitte.

Det är rätt underligt hur det kan bli, för när jag skulle köpa ny häst så hade jag klara åsikter om vilken slags häst det skulle vara. Ett skimmelsto skulle det absolut INTE vara! Och definitivt inte en häst som var större än 1.60. Nellie är 1.66 och och grov. 

Men det sägs ju, att det är hästarna som väljer oss. Inte tvärt om.

Sen hon kom har vi tillsammans lärt oss så fantastiskt mycket. Jag har inte haft något sto tidigare, och detta mina vänner är ett sto ut i hovspetsarna! Oerhört vänlig, har klara åsikter om allt, hon köper inte ner sig utan vettiga argument från min sida, hon är otroligt beskyddande om sina människor gentemot andra hästar. Hon visar klart och tydligt när det är något som inte passar, utan snörper på munnen och näsan som andra aristokrater gör.

Hon är en fantastisk läromästare till mig, för hon tvingar mig att se saker ur flera synvinklar. Jag får mao inget gehör vid tunnelseende och respektlöshet gentemot henne. Hon lär mig takt och ton kan man säga. Vilket kan behövas...

Tillsammans utforskar vi tillvaro och ridning utifrån den Centrerad Ridnings principer, från TTEAM och Kraftskapande Ridkonst.



Denna häst är en enhörning. Med sitt osynliga gyllene horn sprider hon värme, glädje och kärlek runt sig, och jag vore en dåre ifall jag inte tog emot det!





Vackra Nellie!




Nellie.

tisdag 9 november 2010

Enkät!


Hallå där alla som tittar in!

Nu måste ni ju tala om vilket stjärntecken ni tillhör så att jag kan göra en fin liten sammanställning så småningom. Det är ju helt anonymt, och det är ju inte direkt så att jag efterfrågar vilka könssjukdomar ni har/har haft!

Sätt igång!

måndag 8 november 2010

The Crutch-Man...


Är det någon fler än jag som har sett The Crutch-Man?

Han brukar stå utmed vägen, i diket, hängandes på sina silvermatta kryckor, som en stenstod. På axeln blänker ett gevär. Jag vet att det är en riktig karl, men jag blir lika rädd varje gång jag kör förbi. Inga reflexer, utan klädd i mörka jaktkläder, dyker han upp ur tomma intet. Jag börjar tycka att det är läskigt att passera det där stället nu.

Maken säger att han säkert varit nere vid sjön och jagat. Jagat vad? Det är mörkt!

The Crutch-Man is back, and he´s coming for you...

En fantastisk komplimang!


Igår hälsade jag på en väninna som snabbast. När jag kom hade hon en gammal bekant hos sig, som hon inte träffar varje dag.

Det första jag stiger in genom dörren utbrister han:
-"Men så vansinnigt lika ni två är!"
Han vänder sig till väninnan:
-"Du är mer lik henne än din syster. Är ni släkt?"
Jag svarar:
-"Ja, om vi får räknas som soulsisters. Inte annars."

Jag känner igen mannen men kan inte placera honom, utan måste fråga upp om vem han är dagen därpå.

Frågar ni mig, så tycker jag inte att vi är lika varandra till utseendet. Ganska likadana i tanke och attityder, och vad vi räknar som viktigt i själ och hjärta, men inte rent fysiskt.

Kan det bli så att andra människor, som kommer utifrån och som inte umgås så nära inpå, uppfattar en som utseendemässigt väldigt lik en annan för att man står för lika värderingar?
Kan man präglas så mycket av en god vän, i en tvåvägsriktning, att man blir lik varandra? Jag får lite av henne så får hon lite av mig?

Hur som helst var det en komplimang som värmde mig rakt in i hjärtat, och som gör mig oerhört stolt.

söndag 7 november 2010

Så snygg!


Jag har hittat en dunrock från Pikeur som är sååå snygg! Varför behöver jag inte en jacka till?

Kolla in!

Finns på Filippas Ridsport för blott 2749:-

lördag 6 november 2010

Röda prickar vid intimrakning.


I vår familj gillar vi maskerad! Vi missar sällan ett tillfälle att få klä ut oss, och ju mer oanständigt desto roligare!

Obskyrt är vårt mellannamn!

Lill-sis och hennes boy var söderut på en 40årsfest med jakt-tema. Sis var en engelsk hunter och boyen var en skabbräv.

Här har ni bilder på det!

I helgen ska lillebror på party. Han går med en kompis. Så här är de klädda!








Och här har ni videon.



Har du med dig banjon, bror??

Avskalat.


Nellie har skallat dörrposten. Det resulterade i en löst hängande pannlugg. När vetten kom lyfte hon på fliken, och jag kunde inte hjälpa att jag började må lite illa. Det såg ut som om hon lyfte på grytlocket för att se om potatisen kokade.

När hon sedan sa att det såg ut som om hon tryckt hål i skallbenet och det var öppet holloj, så satte jag mig ner och ringde en vän.

Tack och lov fanns det fast vävnad, (läs: skallben) under det mörka blodiga, så hon trodde inte att det var så farligt.

Hopsydd både inuti och utvändigt med ett 20-tal stygn så är hon på bättringsvägen.

Fast hennes svallande pannlugg är ett minne blott, och nu går hon under namnet; Fonta-Nellie...


Ny blogg. Nya möjligheter!


Ibland ligger det en massa saker och bubblar. Sånt som bara vill ut.

Knappast några världsomvälvande, högintelligenta tankar. Antagligen mest spindelvävstunna funderingar utan större djup.

Grubblerier, teorier, antaganden och värdelöst vetande som bara väntar på att få förgylla/förpesta ens tillvaro genom en blogg för fantasifoster.

Ungefär som klåda i röven. Till slut kan man inte hålla sig längre!