Jag gillar musik. Nästan all sorts musik. Men vad som är viktigt är att jag hör vad som sjungs. Texten är så viktig för att förmedla de känslor som man vill uttrycka. Allt från glädje till sorg till kärlek till vansinne. Igår satt jag t.ex i bilen och sjöng (läs: vrålade) till min all time favourite Cher, vilket går in under kategorin Vansinne.
Här kommer lite utdrag från olika texter, mestadels country, som man kan börja gråta till, av olika anledningar.
'I Wouldn't Take Her To a Dog Fight, Cause I'm Afraid She'd Win...'
'You're The Hangnail In My Life, And I Can't Bite You Off...'
'I'd Rather Pass a Kidney Stone than Another Night With You...'
'You're the Reason Our Kids Are So Ugly...'
'She Got The Ring And I Got The Finger...'
'If You Can't Live Without Me, Why Aren't You Dead Yet? ...'
När jag kom hem berättade ena dottern att de hade haft besök. Det hade knackat på dörren och hon hade ropat att det var bara att komma in. Inget hände, men strax därpå knackade det på fönstret. Dottern öppnar och in kommer en kvinna.
- 'Jag skulle vilja titta mig omkring i huset.'
- 'Nja, det vet jag inte.' säger dottern.
- 'Jag gifte mig här för 34 år sen, och jag skulle vilja se hur det ser ut nu.'
- 'Men vad vill du se?'
- 'Det räcker med nedervåningen.'
- 'Nej, du får nog vänta tills mamma kommer hem kring halv 4.'
Då vänder kvinnan om, och utan ett ord går hon ut ur huset. Men vad trodde hon? Bara för att huset en gång varit publikt, att hon bara kan klampa in?
Eller som dottern misstänkt sa:
- 'Hon var konstig och hade en väska som hon lätt kunde proppa full med grejer!'
" ...The replacement of mouseballs should only be attempted by properly trained personal!
...Mouseballs are usally not staticsensitive. However, excsessive handling can resolve in sudden discharge.
...And, Please keep in mind, that a customer without proparly working balls is a unhappy customer!"
Till följd av den akuta energiförlust hon led i eftermiddag, somnade hon på soffan som ett slakt. Resten av familjen kunde enbart förfärat se på när deras fru och mor gled bort i dimmorna.
- Jag provade locka med allt för att hon skulle komma tillbaka till verkligheten, säger mannen som då fick stå för matlagningen.
- Inte ens pommes frites hjälpte!
En av döttrarna tillägger: -Det är inte likt mamma. Hon skulle aldrig missa något sådant.
- Inte när det planerats att åka till bekanta för kaffe och gofika efteråt, fyller den minsta i.
Myndigheterna går nu ut med en klass 3 varning till människorna runt om i världen. Håll hårt i er energi så att den inte går förlorad på fredagskvällarna efter jobbet. Låt inte soffan locka, om det inte är en absolut nödvändighet! Blir ni ändå drabbade, se till att vänta in ny energi innan ni stiger upp!
En kopp kaffe med bulle kan då hjälpa till att få er på fötter igen..
Jag tänker hoppa på trenden att skriva om dagens outfit. Jag menar, hur svårt kan det vara?!
Kände för att klä mig i grönt idag, istället för bara svart! Särskilt nöjd är jag över att jag fick igen dragkedjan på stövlarna.
Skulle ut till stallet tidigt och där bar jag idag
Sockar från Newbody. (föreningsförsäljning)
Trosor från Halens rea anno 1995. (bargin)
Försvarets vita långkalsoner. Med gylf. (ärvda)
T-shirt från Newbody. (föreningsförsäljning)
Ridbyxor från Jacson. (grand-prix rea)
Huvtröja Champion. (makens)
Jacka från Jacson. (tradera)
Tillbaka inomhus så chilla jag i långkalsongerna och T-shirten. Fick främmande men då drog jag bara ner tröjan över gylfen. Smack!
Ganska hipp klädsel tycker jag själv, men det slår inte detta. Så här kan det se ut när jag ska på kurs.
Solblekt t-shirt från Thailand, hudfärgade ridbyxor och Fromhedens gamla fotbollssockar. Men hästen var då tjusig!
Idag blev det ett missförstånd utan dess like! Om jag hade haft riktigt otur, så hade jag kunnat starta ett megafabulerat rykte, helt utan rim och reson. Har jag långa ledningar eller är jag bara dum?! Tack och lov så fick jag saker och ting förklarat för mig efteråt, och som vi skrattade! Mina arbetskamrater skrattade åt min skruvade version av vad som egentligen sades, och jag skrattade hysteriskt av lättnad över att jag missförstått. Tydligen så hade mitt ansiktsuttryck varit av typen vilt stirrande ögon och vidöppen mun, och jag transpirerade mega i armhålorna.
Herregud, så fel det blev! Och herregud vilken tur att jag hört för lite och för fel!
Vad menar Kanal 5 med att sända ett program som det här?
20 barn, 10 flickor och 10 pojkar mellan 8 och 11 år, lämnas ensamma utan vuxna i 2 veckor.
Dan Panas, presschef på Kanal 5, medger att det är ett extremt experiment som de här barnen utsätts för, och säger sig ha förståelse för att psykologer är kritiska till programmet. Men, tillägger han, att sända är en annan fråga. Vänta nu lite. Vad är det jag inte förstår? Ni tycker att det är hemskt med den här typen av 'underhållning' men lik förbannat väljer ni att sända!
Jag skulle vilja påstå att ni på Kanal 5, hjälper till att uppmuntra och försköna barnmisshandel! För är det ingen kanal som köper, av moraliska skäl, så finns det ju ingen anledning att producera den här typen av idiotprogram!
Sista frågan Panas får är: - "skulle du låta dina egna barn vara med i ett sånt här program?" Varpå han svarar:
- "Nej, det skulle jag faktiskt inte göra. Nej, jag skulle helt enkelt inte göra det. Men när programmet finns där kommer jag att sitta och titta."
Det innebär alltså Kanal 5, att ni inte bryr er ett skit om hur barn har det och utsätts för, så länge det inte är era egna.
Jag vet inte hur det är med er, men ett av mina största problem är nog att jag är jädrigt bra på pinsamma tystnader. Och då menar jag inte den sortens tysnad när man inte vet vad man ska prata om.
Jag tror grejen är den att mina 'skämt' är way to långsökta många gånger. Det finns inte en chans att nån annan än jag fattar det roliga. Andra gånger så pratar jag bara innan jag tänker. Vilket ställer till en del. En dag fick jag tack och lov igång hjärnverksamheten innan jag öppnade truten.
Jag skulle med bilen och mamma/pappa-husvagnen på bilprovningen, och var osäker på vilken tid de stängde för dagen.
Eftersom en av mina dåvarande arbetskamrater är sambo med den ENE av de TVÅ, som jobbar där, tänkte jag att hon vet när de stänger.
Så vad var det då på vippen att jag sa? Jo,
-"Du som ligger med halva bilprovningen borde ju veta deras öppettider..."
DET hade kunnat bli en pinsam tystnad!
Tack och lov sa jag...
-"När stänger bilprovningen"?
Pinsam tystnad blev det däremot, för ett par år sen, när min handläggare på försäkringskassan undrade om jag hade möjlighet att få tag på min chef för att meddela honom något om blabla.
-"Ja, det är inga problem. Jag ligger med honom då och då..."
Inte tusan visste väl hon att min chef är min lagvigde man.
Hittade en annons på nätet, som hade så kul text. Egentligen ska jag ju inte skratta åt andras problem med att stava, men ibland blir det så fel, förlåt, roligt!
Lägger ut delar av texten...
'Köp vid fel storlek. Den är 130 men passar de som ska ha 135. Den ligger ganska bra på min häst som har 145 storlek. Kostar mer än1000 tusen som ny. Jag erbjuder 400 KR utan fraktur på snabb affär'
Tack för det, men vilken del av min kropp ger du en fraktur, om jag prutar lite på priset? Och exakt hur mycket är 1000tusen?
Är det någon fler än jag som har sett The Crutch-Man?
Han brukar stå utmed vägen, i diket, hängandes på sina silvermatta kryckor, som en stenstod. På axeln blänker ett gevär. Jag vet att det är en riktig karl, men jag blir lika rädd varje gång jag kör förbi. Inga reflexer, utan klädd i mörka jaktkläder, dyker han upp ur tomma intet. Jag börjar tycka att det är läskigt att passera det där stället nu.
Maken säger att han säkert varit nere vid sjön och jagat. Jagat vad? Det är mörkt!
The Crutch-Man is back, and he´s coming for you...
