Jag såg hela matchen. Själv. De andra två sov gott, fast maken var, under andra perioden, så pass vaken att han kunde beställa en mjukkaka med romröra. Sen small han igen. Men riktigt bra match!
Nu är tanken att vi ska masa oss iväg till ridhuset. Jag är så himla sugen på att rida, men vad händer? Ryggen går av igen... Det verkar som om schassit inte håller för de allra enklaste göromål längre, som att skotta snö eller mocka skit? När jag jobbade heltid på slakteriet, under 12 år, hade jag knappt en krämpa. Lite ont i händerna beroende på vars på linjen jag stod, och under fötterna (stövlar och betonggolv), nån infektion i nåt småsår av älgen, men inget värre. Det är nog bara att inse att man håller på att bli gammal.
Nåja, Silver ska motioneras av dottern, och Nellie ska få löpa på linan när vi kommer hem.
Jag har också lagt ut en krok till en tjej som jag gärna skulle se som medryttare på min vackra vit. Tjejen är riktigt duktig och har en ridstil som jag gillar. Det är bara att inse att jag inte har den tid som behövs för att hålla Nellie i form. Så kan Nellie och tjejen få glädja varandra genom att rida ut, så är jag glad.
Hon är glad. Hästen är glad. Alla är glada!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar