I dag red jag och dottern ut på en snabbrunda. Petra red barbacka med lindell och jag satte bara en ring runt Nellies hals. Jag var en anings skraj kan jag meddela, för min barbackatid är inte många timmar. Men oron är ju obefogad med en klippa som Vackra Vit. När vi kommit halvvägs så knäppte jag loss grimskaftet eftersom det mest var i vägen. Nellie är så fantastiskt följsam så att rida henne lös, med bara ring, är ingen konst. Värre var att jag tappade grimskaftet, i djupsnön, när vi hade några hundra meter kvar.
Petra tyckte att jag skulle böja mig ner på indianvis och ta upp det. Jag tyckte Petra kunde hjälpa sin stappliga mamma och hoppa av i stället. Icke.
Jag fick skjutsa ner från hästen, och en sak kan jag avslöja. Jag kommer inte upp utan pall! Jag kom knappt upp MED pall. Men jag löste det genom att skicka Nellie först och så tog jag ett stadigt tag i täcket, så fick hon dra mig hem.
Vi måste träna mer frihetsdressyr, så hon kan buga sig. Då, och kanske då, kan jag kravla mig upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar