Dag 1 – Presentation av mig själv

Kvinna med samiskt ursprung på 37 år. Jodå, jag är lapp och jag har mina renar. Jag har också trolltrummans rytm i mitt blod, minsann. Jag är gift sen 8 år tillbaka, med den man jag träffade redan som 15-åring. Vi har 3 barn. Tvillingflickor som är 14 år och en liten kicka som är 8. Just nu har vi också en 17-årig tjej från Tyskland, som är här som utbytesstudent under ett läsår, som extra familjemedlem. Nu när jag tänker efter så tror jag att vi har haft inneboende i huset under nästan alla år. Var det inte yngre syskon, så har det varit volontärer från Thailand, studerande från Tyskland, sommarbarn från Amerika. Nästan att jag skulle vilja tillägga: You name it! Men jag tycker om att ha folk omkring mig. Kanske ett släktdrag då pappa har 15 syskon...

Den biologiska familjen, mannen och de fyra fruntimren, är alla födda i eldtecken. 3 skyttar, en vädur och ett lejon. Hej och hå.

Jag är född och uppvuxen i grannkommunen. Har hängt pappa i hälarna under hela uppväxten, under den tid han var aktiv inom renskötseln. Jag slaktade min första ren när jag var 10 år, torkade och sålde renskinn när jag i 12-årsåldern var så pass lång att jag nådde att spika upp dem på väggen själv. När jag var ca 10 köpte pappa en Polaris ShortTrack, som jag fick ha som min när vi körde skoter runt renarna på vinterbeteslandet vid kusten, 20 mil hemifrån, och på våren när de skulle flyttas hem. Några av mina bästa barndomsminnen är också sommarnätternas kalvmärkningar och renskiljningar. Det byter jag inte bort för alla filéer i världen.

Jag är äldst i en syskonskara på 5, där allas förnamn börjar med Je eller Jo. Jag är 18 år äldre än min yngste lillebror, som jag också hade äran att klippa navelsträngen på. Frågan är om jag lyckades, för ibland verkar det som om han fortfarande sitter i hop med gull-mamsen.

Startade -93 ett företag inom livsmedelsbranschen tillsammans med min sambo och mina föräldrar. Det företaget byggde vi, trots alla olyckskorpars hesa rop, upp till Sveriges då största företag i sin genre. Företaget såldes -08, och ingår nu i en större koncern.

När jag var 23 år fick vi tvillingarna. Det första åren kändes det som om vi bodde hos mina föräldrar, där företaget fanns. Vi jobbade mer än heltid, och då var det enklast att ha barnen nära. Så inget dagis för dem innan de var 4. Vi hade helt enkelt inte tid att skjutsa och hämta dem i tid och otid. Speciellt som dagiset låg i samhället 3.7 mil bort.

Eftersom arbetet på företaget var till stor del säsongsbetonat till vintern, så kände vi att vi behövde arbeta även på sommarn. (!? Nu är man äldre och vet kanske lite bättre. Kanske.) Så - 97 köpte vi kommunens prästgård, som vi renoverade och drev som vandrarhem och festlokal i 5 år. När lillan föddes -02, fick jag dock nog, så det bolaget lades i träda, och ligger där än.
-07 började jag mitt nuvarande jobb, då det gamla slet ut mig nästan fullständigt. Jag jobbar nu som elevassistent i en 5:e klass och trivs som fisken i vattnet; som handen i handsken; som bregottet på limpan; ja ni förstår.

Jag var inte nån stjärna i skolan. Mina syskon verkar ha fått allt vad läshuvud heter. Fast å andra sidan;

Jag tycker att det har gått ganska bra ändå!