Dag 3 – Min första häst

Min allra första häst fick jag, efter år av tjat, när jag fyllde 10 år. Samma sommar tappade hon några mjölktänder. Kata-fucking-strof! En unghäst, en bäbis, till en som just klämt fram sina egna framtänder.

Vi var helt vilda, och vi älskade att leka indian och indianhäst!

Hon var ett litet skäcksto, B/C-storlek skulle jag tro. Emma var söt som socker och jättesnäll. Jag kunde typ ingenting om hästar. Visste inte ens hur grimman skulle sitta på. Hon fostrade mig med järnhov, och kastade av mig titt som tätt. En sån gång var det en vårdag.
Det var hockey-vm på tv:n och hästen vägrade ha mig på ryggen. (undrar varför?!) Jag hade varit in och beklagat mig för pappa, som tyckte att jag skulle hålla i mig hårdare. Den femtielfte gången jag var in, tappade pappa tålamodet. Han gick ut till märren, tog ett stadigt tag i manen och svingade sig upp. Hästen skulle minsann lära sig veta hut! Hästen satte sig på arslet av pappas tyngd, vilket resulterade i en präktig bakåtvolt för lille far. Det var en syn för gudarna! Han provade aldrig att sitta på henne igen.

Ett år skulle vi vara tomtar i byn. Vi hade köpt en jättefin bröstsele, men hade ingen rissla. Jag och pappa tog istället och svetsade en ögla fram i medarna på deras orangea skoterpulka där vi kunde fästa skaklarna. Stackars Emma. Inkörning var det inte tal om, utan hon spändes framför pulkan och förväntades dra. Och se, det gjorde hon! Hon var jätteduktig och skötte sig exemplariskt. Tyckte det var riktigt kul till och med! Enda minuset var att hon inte kunde svänga till vänster. Det gick bara inte. När vi tomtat klart skulle vi vända och köra hem, men när vi ville att hon skulle vända vänster så tog hon fart till höger. Över grannens perfekt tillskurna snökant, över marschallerna, och till sist över diket. Sen travade vi sakta hemåt igen, med pappas tomteskägg hängandes på sned. När en hästkarl vid ett senare tillfälle skulle lära henne vända till vänster, slutade det med att hon vände sig till höger - i skaklarna, för att sedan förebrående stå och titta på honom öga mot öga.

Under de 3 år jag hade henne hann hon med att rensa grannens grönsaksland ungefär en gång i veckan med sina medbrottslingar, fåren.
När pappa skulle ta henne ur kornåkern reste hon sig och klappade till honom med framhoven rakt i fontanellen. Vilken tur att han inte hade på sig sitt knivbälte då!
En natt skrämde hon slag på min mörkrädde kusin. Han hade sett skräckfilm och senare somnat i soffan. Han vaknade av att det lät utanför fönstret, och när han tittade upp såg han bara 2 stirrande glosögon. Hans finlampa kraschade när han slängde sig över bordet, för att undkomma, vad han trodde, döden.
Hon lyckades även skala av sig kusin C. när hon kutade ut med henne genom fusporten. Jag tror det var då hon, C. alltså, sabbade knäna.

Hon såldes senare till en gammal dam utanför Piteå som ville ha ett sto att ta föl på, men hur sagan om Emma slutade förtäljer inte historien.