Oj! Var ska man börja nu? Det finns så fantastiskt mycket att lära sig och att utforska. Och samtidigt kan jag känna att mina mål med min ridning och mitt hästägarskap ändras under tidens gång.
Det som jag känner är viktigast är att lära på våra villkor. Både mina och hästens. Det får aldrig bli en kamp att komma framåt. Det är ju tyvärr då det går mest bakåt. Det ska vara roligt att rida, och hästen ska tycka likadant. Eftersom jag inte har några som helst ambitioner att tävla så har jag heller ingen tidspress. Vi utbildar oss i vår egen takt. Typ snigelfart eftersom jag inte hinner rida i den utsträckning jag skulle önska. Men det är så det är just nu, så det är bara att gilla läget.
Det som också är viktigt för mig är att jag får lära mig alla fina signaler givna vid rätt tidpunkt. Jag måste också bli bättre på att kontrollera min kropp så att jag inte stör min hästs balans och arbete. Jag måste också kunna kontrollera mig så att jag inte skickar iväg 300 olika signaler åt gången. Där är jag inte än...
Ett rent utbildningsmässigt mål tycker jag i dagsläget kan vara att så småningom komma till piaffen och skolgaloppen. Det är idag ett ganska realistiskt mål. Något som känns betydligt mer avlägset är att på min häst få prova en levad. Men för att överhuvudtaget komma till något av dessa mål, så måste hästen få en rättvis chans att bygga så pass med muskler, och framför allt rätt muskler, att hon klarar av att göra rörelsen. Där är vi INTE! Än...
Min häst är min lärare. Det är jag som måste lära mig alla dessa rörelser, få kroppskontrollen och kunna lära mig läsa av hennes kropp. För hon kan redan allt det här! Så jag tycker snarare att det är vägen som är målet.
Och det allra bästa med att det är vägen som är målet, är att man ibland kan stanna till på en parkeringsficka för att kontrollera att man är på rätt väg. Eller bara för att beundra utsikten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar