Det finns flera sorters pinsam tystnad.

Jag vet inte hur det är med er, men ett av mina största problem är nog att jag är jädrigt bra på pinsamma tystnader. Och då menar jag inte den sortens tysnad när man inte vet vad man ska prata om.

Jag tror grejen är den att mina 'skämt' är way to långsökta många gånger. Det finns inte en chans att nån annan än jag fattar det roliga. Andra gånger så pratar jag bara innan jag tänker. Vilket ställer till en del. En dag fick jag tack och lov igång hjärnverksamheten innan jag öppnade truten.

Jag skulle med bilen och mamma/pappa-husvagnen på bilprovningen, och var osäker på vilken tid de stängde för dagen.

Eftersom en av mina dåvarande arbetskamrater är sambo med den ENE av de TVÅ, som jobbar där, tänkte jag att hon vet när de stänger.

Så vad var det då på vippen att jag sa? Jo,
-"Du som ligger med halva bilprovningen borde ju veta deras öppettider..."

DET hade kunnat bli en pinsam tystnad!

Tack och lov sa jag...
-"När stänger bilprovningen"?

Pinsam tystnad blev det däremot, för ett par år sen, när min handläggare på försäkringskassan undrade om jag hade möjlighet att få tag på min chef för att meddela honom något om blabla.
-"Ja, det är inga problem. Jag ligger med honom då och då..."

Inte tusan visste väl hon att min chef är min lagvigde man.

Ridå!