Nellie har skallat dörrposten. Det resulterade i en löst hängande pannlugg. När vetten kom lyfte hon på fliken, och jag kunde inte hjälpa att jag började må lite illa. Det såg ut som om hon lyfte på grytlocket för att se om potatisen kokade.
När hon sedan sa att det såg ut som om hon tryckt hål i skallbenet och det var öppet holloj, så satte jag mig ner och ringde en vän.
Tack och lov fanns det fast vävnad, (läs: skallben) under det mörka blodiga, så hon trodde inte att det var så farligt.
Hopsydd både inuti och utvändigt med ett 20-tal stygn så är hon på bättringsvägen.
Fast hennes svallande pannlugg är ett minne blott, och nu går hon under namnet; Fonta-Nellie...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar